Amerikanskt

En speciell metod att använda de bakre följestrålkastarna. De får svepa horisontellt över skådespelare och dekor, fram och tillbaka med tydliga ljuscirklar som i takt vänder vid respektive scenkant. Detta ger vid vissa typer av sång- och dansnummer en känsla av ”Las Vegas”. Därav namnet. Förekommer kanske vart femte år i spexet.

Barn doors

Metallplåtar på gångjärn som hängs framför strålkastare ovanför eller vid sidan av scenen. Genom att vinkla plåtarna kan ljusmästaren skapa skarpa ljuskontraster eller undvika att ljus faller på någon detalj på scenen som inte ska belysas ljust då. De parvis ställda plåtarna ser ut som vidöppna logdörrar när man betraktar strålkastaren.

Bytesschema

För att genomföra ett scenbyte mellan akterna krävs organisation. Varje teknikmedlem har några få väl specificerade uppgifter. Teknikmedlem 11 bär in blomkrukan och ställer den på piedesdalen som teknikmedlem 5 just ställt in. Bär sedan ut golvlampan. Bli sedan med i laget av fem som rullar in elefanten. Allt finns noga specificerat i bytesschemat. Som gäst bakom scenen lär man sig snabbt att man bäst hjälper till genom att ställa sig platt vid väggen och vara så lite i vägen som möjligt. Man finns ju inte med i schemat!

Byxa

De vertikala svarta sammetstygstycken som hänger ned från taket i scenens höger- och vänsterkant. Dessa ger skådespelare möjlighet att stå och vänta på sin exakta entrésekund utan att synas utifrån salongen. Många nybörjare i spexet har förbryllats av historier som innehåller meningen ”Då skrek jag; Släng den i byxan…”

Gobo

En tunn metallplåt som försetts med hål och placeras framför en strålkastare för att skapa speciella ljusmönster. Vanligast är utskurna stjärnor för att skapa en illusion av stjärnhimmel på en fond som i övrigt är belyst med mörkblått ljus. Andra, mindre anständiga figurer har dock förekommit under spexets historia.

Fond

De jättelika sjoken av sammansydda tygvåder som målas som bakgrund till scenen. De hänger från tak till golv och är oftast i storleken 10 x 7 meter eller mer. I vissa spex krävs fyra fonder. Målandet av fonderna tar flera helger i anspråk och kräver en stor ledig golvyta där tyget kan spikas i underlaget för att inte krympningen i tyget under torkningen ska dra fonden sned. Att måla fond kräver mycket erfarenhet och många knep.

Följe

Följe eller följespot delas upp i två delar; framfölje och bakfölje. Framfölje är det mest använda. En vridbar strålkastare längst fram i salongen på var sida. Med dessa följer och belyser man rörliga händelser på scenen – t ex sångnummer. Ibland förtydligar man element i handlingen genom att belysa något som man vill att publiken skall fästa uppmärksamheten på. Bakföljena är som man kan ana placerade längst bak i salongen och kan trots sin rörlighet nästan bara belysa rakt på. De används mestadels till show-effekter under dansnummer.

Järnet

När Churchill pratade om järnridån, lånade han sin liknelse från teatern. Om det börjar brinna på scenen (efter någon pyroteknisk effekt eller så) faller järnridån ned från ovan och skiljer salongen från scenen. Plåtbarriären låter då publiken få några extra minuter på sig att utrymma salongen innan teatern blir övertänd. På vissa teatrar matas järnridån ned kontrollerat via motorer. På vissa faller den som en fallbila. Mobiltelefoner kan ibland utlösa brandlarmet och järnridåns fall. Slå av mobiltelefonen när du är på teater.

Kallrök

Spöklika rökeffekter görs med kallrök. I ett bad med kokande vatten sänks tegelstensstora stycken av kolsyreis ned, och den uppkokande kolsyredimman blåses ut genom en grov slang på scenen. Då kolsyrerök är tyngre än luft, flyter den ut över scengolvet likt en trolsk dimma på älvornas äng.

Kuliss

En kuliss är ett tygstycke spänt över en träram. Tyget är målat för att föreställa något som är betydligt tyngre. På baksidan av kulissen finns triangulära stöd som förhindrar kulissen att välta av vinddraget från förbispringande skådespelare. Stöden kallas ”galgar” och är försedda med gångjärn så att de går att fälla platt mot kulissen. Det sparar plats bakom scenen mellan akterna och i turnélastbilen.

Laxfilter

Det är ordentlig kräm i en teaterstrålkastare. Ljuset är dessutom väldigt vitt. För att skådespelarna skall se någotsånär naturliga ut i ansiktet, förses därför strålkastarna som ska ge ”dagsljus” med ett färgfilter för att få bort den onaturliga vitheten. Filtren har den karakteristiska färgen av gravad lax, och kallas därefter.

Moment

En teater kan ha uppåt hundra strålkastare ovan scenen. De är riktade lite olika och har olika färg på ljuset. Ljusmästaren programmerar ljusdatorn för att i varje ögonblick använda ett visst antal av dessa för att i varje ögonblick kunna skapa en viss känsla gentemot vad som sker på scenen. Under föreställningen tickar han fram varje enskild kombination av strålkastarljus. En sådan kombination kallas ”moment”. Riktigt väl genomarbetade ljussättningar innehåller flera hundra moment per föreställning.

Mygga

För att vi ska få höra skådespelarnas sång över orkesterns bröl, krävs mikrofoner. Dessa klistras fast i skådespelarnas hår eller på deras kinder med den tunna kabeln väl limmad över deras öron, för vidare transport ned i kläderna. Speciella batteripack och sändarenheter finns fastspända någonstans på kropparna där de inte ska synas allt för mycket. Mikrofonerna är känsliga för fukt, så ibland när dansen blivit allt för intensiv kan svett orsaka kortslutningar. Då springer skådespelaren snabbt ut i byxan och får den delen utbytt. Ofta märker publiken inte ett dugg av det här. Dock inte alltid.

par-kanna

Teatervärldens DC3-or. Tittar du upp i ett scentak ser du otroligt många svarta, avlånga cylindrar som parvis riktats mot scengolvet. Det är parkannorna eller PAR-64 som de egentligen heter. Två parallellkopplade 500W enklast möjliga strålkastare. Finns på varje teater nära dig.

Parveke

Så heter ”rad” eller ”balkong” på teatrar i Finland. Kul för svenskar med fantasi.

Passning

Rekvisitören måste under varje föreställning stå beredd i byxan med diverse löst jox som skådespelarna ska ha i handen vid entréer eller liknande. Även andra teknikmedlemmar måste stå på pass för att i ett exakt ögonblick flytta en kuliss mitt i en akt eller pumpa upp en luftmadrassdriven effekt. Detta finns noterat i passningsschemat som är en parallell till bytesschemat (ibland på samma papper).

Punda

En pundare är en vikt (5-10 kg) med handtag som placeras på lätt scendekor för att den ska stå kvar där man ställt den eller på tygsjok eller fonder för att de inte ska fladdra av luftdrag. Den som ”pundar” ställer ut vikterna där de behövs.

Pyro

Ibland behöver det blixtra på scenen. Då använder man speciell pyroteknik med mycket snabbslocknande ämnen. Brand vill vi inte ha på scenen. Det hindrar inte smärre missöden från att inträffa. 1989 brann det flera gånger i en skådspelares hår. Blixteffekten löstes ut alldeles ovanför hans huvud, eftersom tanken var att blixten skulle illustrera det trolleri som fick honom att försvinna i nästa ögonblicks mörkläggning av scenen. Det brinnande håret förtog något av mörkläggningseffekten.

Rader

På en teater har man sittplatser på parkett. Därutöver har man sittplatser på balkonger i olika nivåer. På de flesta svenska teatrar benämnes balkongerna ”rader”.

Rekvisita

Lösa saker som pistoler, tennisracketar, gummikycklingar och annat som kan bäras för hand in på en spexscen benämnes rekvisita. Det som står i bakgrunden är dekor. Rekvisitan handhas av en rekvisitör som delar ut småsakerna till skådisarna precis innan de behöver dem. Se även ”passning”.

Rå

Längsgående rör i scentaket eller upphängda i vajrar. På dessa monteras strålkastare eller saker i dekoren som kan behöva hissas upp och ned under föreställningens gång. Kan man hänga alla fonderna på hissbara rån i bakkant av scenen underlättas aktbytena betydligt, då det bara är att hissa upp den gamla och ned den nya.

Rådjuret

Det datoriserade styrsystem som manövrerar hissbara rån. Av hävd är detta ytterst nyckfullt och fungerar bara när det själv vill. Då får man ta till vevarna som alltid finns till hands bakom scenen.

I Uppsala fanns en gång en ung och söt praktikant som skötte styrsystemet på Stadsteatern. Flera herrar i tekniken lade an på den unga damen. Eftersom hon var blyg och gärna slog ned ögonen inför dessa inviter, döptes även hon strax av övriga spexare till ”Rådjuret”. En stillsam date blev resultatet av fem föreställningar.

Slaska

Den som kör följe och låter ljuskäglan komma utanför scenöppningen eller spilla över på dekoren så att publiken ”ser” ljuskäglan på något annat än det är tänkt – har slaskat. Det är något som är förenat med skam i yrkeskåren.

Svampning

De stora fonderna målas i flera steg. Man grundar och skissar ut de huvudsakliga dragen. Sedan målas större ytor medan vissa detaljer målas mer noggrant. Slutligen svampas fonden. Det är en målningsmetod som skapar en tredimensionell effekt om den utförs på rätt sätt. Alla kan inte svampa. Därför åkallas ofta någon av de gamla experterna från förr, när man vill ha det riktigt bra.

Tejpning

I aktbytena går det fort, och det är av ljussättningsskäl viktigt att allt hamnar exakt där det är tänkt. Annars kan en strålkastare missa en dörröppning eller något annat viktigt. Därför tejpmarkerar man scengolvet med små kryss och vinklar. En tejpfärg för varje akt. Kulisser och annat ställs ned precis där tejpmarkeringarna visar var kanten eller hörnet ska vara.

Varmrök

Vid explosioner eller annat tumult förstärker man gärna effekten med varmrök. Den skapas av en speciell olja som förgasas i en fläktförsedd upphettningsapparat. Röken är varmare än luft och stiger därför uppåt – precis som krutrök eller dammoln i tecknade filmer. Doften är karakteristisk. Har du suttit i en dåligt ventilerad teater vet du vad vi pratar om.